MENY
Jag har gått och blivit förkyld och jobbade några timmar idag. Kom hem och tände massa ljus runt mig. På sängen sitter jag i skräddare och skriver ett brev till pappa inför fars dag. Lyssnar på musik och gråter som ett litet barn. Nu kan jag inte använda min näsa längre, jag är så täppt. Och huvudvärken vart ju inte mildare av allt kvädande. Låter som en bäbis med min hesa röst. I söndags kväll miste jag min fina morfar. Min älskadeälskade morfar som jag älskar så. Funderar lite om jag ska skriva ett tal inför begravningen och framföra. Om alla saker jag fått uppleva med honom som jag är tacksam för. Han blev 98 år så jag har fått hela mitt liv tills idag tillsammans med honom, men det känns så sjukt att jag ska behöva vänta hela resterande livet tills vi ses igen. Aldrig mer ska han klappa mig på kinden och kalla mig sin lilla tös eller krama mig hårt tills jag tappar andan av kärlek. Blir så ledsen.
0