MENY
Jag har ju snackat en del om min ångest i inlägg här, speciellt under vissa tider, inte minst under hösten och vintern. Det är precis så, den kommer och går, ger sig på mig när det blir stressigt eller jag inte har kontroll över situationer. Min ångest har blivit mer och mer påtaglig med åren. Starkare ju äldre jag blivit men det är inte förens under de senaste åren jag förstått vad det är för känsla jag känt och känner. Jag lärde mig faktiskt genom Hannah & Amandas podcast kära fredagspodden. Eller lärde och lärde men känslorna dom förklarade stämde på mig och jag kunde helt plötsligt koppla den tunga känslan i min kropp till saker ångesten gett. Alla har vi olika typer av ångest men den är många gånger svår att deala med. För mig, under mina perioder tynger den något enormt. Jag finner oftast ingen glädje i något, jag ser ingen anledning att leva vissa gånger. Det kan bli svårt att andas, jag bär stenlass på mina axlar. Men ångest är något man får jobba på. Jag har genom många grejer, inför många grejer sedan jag började gymnasiet haft ångest. Uppträdanden, redovisningar, möten, jobb, praktikplatser, situationer överlag som man inte kan ta kontroll över riktigt förens det är över. Jag vill tro på att man lär sig att kontrollera sin egna ångest genom att känna efter hur den uppstår och vid vilka tillfällen. Ångest är ju också kroppens sätt att bearbeta jobbiga känslor man bär på.
Igår hade jag ångest inför idag, jag har precis gjort min halka. Och det var något jag inte kunde kontrollera, något jag inte visste hur det skulle bli. Då brukar det funka att lyssna på musik jag kopplar till andra ångestfyllda tider. Musik och doft är något som jag associerar starkt till händelser. Det är verkligen kopplat till minnen och känslor. Så igår kväll när jag hade det lite kämpigt, inte kunde koncentrera mig på annat pga ångesten så slog jag på låtarna från Stockholmstiden. Jag älskar den tiden, bästa praktikplatsen, Stockholm i all ära men det var också väldigt ångestladdat. Det är en grej jag lärt mig. Då tänker jag tillbaka, kan blunda och känna doften av arbetsplatsen eller vilken parfym jag bar då och kommer ihåg ångesten jag hade genom låtarna och just det hjälper mig. Jag vet hur jag mådde och hur jag kämpade men idag sitter jag här. Den, den och den erfarenheten rikare och känner grymt jag klarade det då... Då ska jag klarar detta nu med!
Är inte det bra eller? Ta kontroll över de där små trollen i huvudet som snurrar till det.
Det finns så myyycket att jobba på men bibelskoleveckan gav mig så mycket. Det handlar inte bara om tron och gud. Utan mycket handlar om etik och moral. Karma. Hur man sig mot folk. Det stärker ens självkänsla och mycket annat. Jag känner att jag vill alla mina medmänniskor väl, jag vill jobba på det tillsammans med er. Vi måååste försöka tänka mer godhjärtat. Det är så lätt att man dömmer, inte sant? Varför gör vi det??
Varför lyfter vi inte våran nästa? Vi är ju människor för guds skull! Inte ska vi trycka på andra utan älska våran nästa som oss själva. Kanske älskar vi inte ens vårt egna jag, men för att kunna ge kärlek till någon annan måste vi lära oss att älska oss själva. Så jag vill ha i åtanke att vara genuint omtänksam. Sätt inte dig själv i centrum hela tiden, gör något för din medmänniska.
Har inte den i kön framför dig pengar nog till något, hjälpt till.
Lyft blicken från mobiltelefonen några sekunder åtminstone!! Kanske är tanten påväg över vägen i stan? Seså, kila fram och hjälp till då. Släpp före någon i toalettkön om du inte är i nöd.
Se vilka simpla saker vi kan göra! Inte bara gör vi våran nästa glad och tacksam då utan vi gör oss själv glada. Man känner sig glad, man har tagit ett steg mot att tänka i rätt bana.
Jag har ett exempel. Jag satt på Kungälvsmotets busshållplats. Två killar ringer i telefonen ganska häftigt, samtalar fram och tillbaka, det verkade vara något problem. Jag glodde nog rätt mycket, haha, men han var ju snygg också! Så några minuter innan bussen mot Uddevalla skulle gå kom den ena killen fram till mig och frågade vart jag skulle. Det visade sig att vi skulle ta samma buss. Problemet var bara att han varken hade busskort eller pengar på sig och jag äger inget busskort man kan åka två på. Så jag betalade hans resa hem och han var så söt och glad! Detta gjorde ju såklart mig också glad. Då kände jag mig som en bra människa, haha. Man mår bra av att hjälpa till!
Mycket tankar som behövde rensas. Jag önskar er en fin helg. Kram!
0