MENY
Lite inspiration knackade på dörren häromdagen. Som ett brev på posten. En efterlängtad vän. Jag tog ju beslutet om att bara få vara ledig ett tag, visst inga pengar i plånboken, men förhoppningsvis ett gladare liv efter det. I ett försök till att sakta ner, sluta hyperventilera över livet. Jag säger nej till jobb idag. På obestämd tid då, vilket jag behöver. Alla tidsramar ger mig ångest. Jag var hos min psykolog igår och hon säger att jag ler på ett annat sätt sedan förra gången. Lite hopp glimtar hon. Och jag tror det själv, jag känner det. Jag kunde skymta ljuset i tunneln, i bilden under mina ögonlock. En bättre tid. En dag då jag känner att jag helhjärtat kan säga: jag mår bra. Igen. Det är som att jag insåg att jag faktiskt kommer bli glad igen. För det har jag inte trott på ett tag då allt bara blivit värre dag efter dag. Jag kände lite inspiration idag och häromdagen. Jag ville börja blogga, fota, skriva härliga listor över saker jag vill fylla min sommar med, jag kollade i tidningar och kände det där lilla bruset innanför. Jag fick lust att måla, att skapa, att sjunga och dansa. För att jag kände något härligt.
Idag har jag fått saker gjort. Jag har gått på en promenad. Ätit god salladslunch, druckit kaffe och ätit choklad. Sen att jag satt och hulkade när Karl kom hem, var ju lite annat. Men jag orkar mer och mer nu när jag tillåter mig att vara ledig. Inget jobb. Bara fokus på jag och må bra. Må bättre. Det känns kravlöst och precis vad jag behöver. Jag känner mig inte lat och jag känner att allt kring mig får vara kravlöst. Jag gör saker jag vill, som får mig att må bättre.
0